Quantcast
Channel: Göteborg-arkiv - Göteborg Nonstop
Viewing all 1088 articles
Browse latest View live

Andra dan på Bokmässan. Hypnos & Gardell

$
0
0

Först träffar jag kocken SEBASTIAN SCHAUERMANN bakom kockscenen vid spisen,
upptagen med att steka veganska plättar.
Gör en intervju med gentlemannen från Stockholm som Gbg Nonstop lägger ut om nåra dar.
GBG-kocken Ture svassar också runt i kockarnas backstage och ser förnöjsam ut.

Träffar Primadonnan på KARTAGO. Hon har stämt träff med Gardell kl 15, säger hon.
Sen ställer hon sig på KARTAGOS miniscen och sjunger ALL OF ME acapella
med improviserad text om Kartagos chef.
Så bestäms det att COZMIC ELLINGTON GIRLZ, alltså Junoff och jag ska
uppträda imorron lördag, fyra,fem gånger på Kartagos scen.

Junoff övertalar mig att jag ska intervjua Gardell istället för henne.
Hon har redan träffat Malou von Sivers och G W Persson med fru och är less på intervjuer.
Jag känner mig helt inspirationslös vad gäller Gardell men gör snabb research
på mobilen. Han har skrivit en bok om sin mamma, är djupt troende och är gift med Levengood.

Stöter sen på ett stockholmspar som är på mässan för att göra reklam för en seriebok om
en surrealistisk relation. Boken heter HYPNOS. Sist jag träffade dem
var på en Malga Kubiak filminspelning i Årsta. Vi hade på oss Alien-kostymer, behå på huvet
och släpade oss fram på ett skrämmande sätt på skogsstigarna, genom snödrivor i Årsta.
Paret säger att de försöker förtränga detta glimrande ögonblick i våra liv.
Jag är oförstående.
Känner att jag håller på att lacka ur, men håller ställningarna till 15.00 och Gardell
som turligt nog är upptagen med en lång kö som vill ha hans signatur i sina böcker.
Primadonnan lyckas dock tränga sig fram för en pratstund.

Det var dag två på Bokmässan.

Inlägget Andra dan på Bokmässan. Hypnos & Gardell dök först upp på Göteborg Nonstop.


Bokmässan dag tre. Ett avbrutet gig.

$
0
0


Still från Malga Kubiak movie

Tredje dan på Bokmässan i Göteborg. Denna gång utan anteckningsblock.
Nu försökte man ta sig igenom människoflocken med synt och stativ istället.
Donnan var lite sen och jag sattes att lösa tekniken på egen hand.
Fick placera synten på en kartong och sitta på kanten av scenen som var ca en halv kvadratmeter stor.
Sen visade det sig att ena micken inte gick att få liv i
så jag å Primadonnan satt bredvid varann och delade mick.
Gjorde ljudtest med fågelkvitter och applådljud samtidigt som Primadonnan påade en författare
som var på plats för att signera sin bok.
Sen körde vi Primadonnans Amanda Boman-låt med delvis improviserad text
om chefen på Kartago. Ett favorit-tema.
Jag ser min paranta mor i vimlet. – Där är min dotter! säger hon högt och pekar på mig.
Det känns som att bli träffad av blixten men jag fortsätter att fokusera på synten.
Vi tar min gamla dänga Under Solen som jag å Donnan har gjort tillsammans
många gånger. Tycker att den passar oss bra.
Refrängen med raderna Lägg din eld i mitt sköte/benåda mig
sticker iväg på ett himmelskt sätt när Junoff doar i Castafiore-stil.

Efter det tog det roliga slut. Kartago-chefen kom fram och sa att
de hade fått klagomål på våra musikaliska insatser.
Orvar Säfström i montern bredvid kunde inte längre höra sig själv.

Cyklade förbi Dansken på Andra Lång på vägen hem och kocken satt utanför och rökte.
Vi kom överens om att Junoff å jag ska hålla i en julshow där i december.
Sålunda känns dagens insatser något mer tillfredställande.

Det var allt ifrån Bokmässan i år.

Inlägget Bokmässan dag tre. Ett avbrutet gig. dök först upp på Göteborg Nonstop.

Intervju med teaterregissören Martin Theorin om Fascism och manlighetskomplex bl a

$
0
0


Foto: Markel Thylefors

På lördag 6 okt kl 18.00
TEATER UNO
har TEATER PUGILIST premiär med sin föreställning RAW MAN.
Det är den ståndaktige rebellen Martin Theorin som har regisserat föreställningen
och skrivit manus. Som vanligt kör Pugilist nollbudget och har repat
i en tvättstuga om jag inte missuppfattat saken.
Men de mest passionerade och kompromisslösa konstnärerna brukar ju köra nollbudget
så ingen surprise. Jag förordar ju dessutom nollbudget eftersom det tvingar fram
de mest kreativa lösningarna.
GBG NONSTOP fick en intervju med Theorin inför premiären.

 

ok. första frågan då. Vad handlar RAW MAN om?

– Den handlar om sambandet manlighet o manskurser och Fascism.
coh hatet mot Feminismen.

Varför intresserade du dig för det ämnet?

– Jag kollar mycket på högerextrema sajter.
Plus att det finns såna där kurser i verkligheten
plus att jag tänkte att dom har en bördig jordmån att rekrytera i,
i Sverige där manlighet är fult och feminismen politisk dogm.

Är det högerextrema som håller i kurserna?

– Nej, det är mer Alexander Bard och sådana
som vill tjäna pengar.

Hur kom det sig att du blev intresserad av att verka genom teatern?

– Fyllde i fel ansökningsblankett på universitetet he he.
Och så är det den konstformen med mest kassa utövare,
kändes lätt liksom
ingen competition.

Hade du rätt? Var det ingen match?

– Nej inte vad det gäller att ligga i framkant och vara politiskt relevant.
Låt mig förtydliga vad det gäller likheten manskurser o Fascism.
Fascismen återger någon stackars sate stoltheten över att vara tex Svensk.
Manskursen återger någon stackars sate stoltheten över att vara man.


– Du tänker att det är komplex som kan utnyttjas?

– Exakt .

Jag var precis i Italien och Italienska män är ju klassiskt manliga på ytan iallafall,
där frodades fascismen och även nazismen. vad tänker du om det?

– Helvetes bra fråga. Jag tror att den Nordiska Fascismen är farligare,
Här kommer vi att köpa fascism med hull och hår precis som vi i dag köper Feminism.
I sydeuropa vet man innerst inne att båda grejerna är bullshit.


– Är Åkesson farlig?

– Ja. Han är liksom Hitler en konstnärssjäl
en kreativ person
dom är farligast

Hur ser du hans konstnärliga sida?

– Han har en lätthet i språket
han spelar i ett band
han är ingen träbit som Löfven.
Löfven är en sympatisk träbit, men en träbit.
Han håller inte på med politik av lust o drift som Åkesson

Har dina pjäser alltid varit politiska?

– Ja. Det är därför dom inte stöds av stat och kommun.
Dom är politiska på fel sätt. För mycket verklighet.
För många tvetydigheterför många tolkningsmöligheter .
För mycket höger och vänster på en gång. Ingen vågar stödja sånt.
Dom är rädda att mista sin egen pk gloria om dom backar sånt här

Vad är din egna önskan med dina texter och pjäser, vad vill du ge världen?

– Just nu mindre Fascism och teater, som inte är långtråkig.


Magnus Gudmundsson som har huvudrollen i Raw Man

 

Vill du berätta lite om skådisarna som är med i pjäsen?

– Med glädje. Eva Gomets är lärare o standuppare och var med i Lou reeds fanclub när hon var 15,
hon har en rund bit av hans jeans.

Mari Louise Lindqvist jobbar på AF och var med i Teater Pugilists första pjäs VD. Där vi spelade mot varandra.

Conny Hoberg är med ngn form av specialärare., Göteborgs Al Pacino
och tidigare medverkande i 10 Teater Pugilist pjäser.

Magnus Gudmundsson företagare, entreprenör, dadaist, punkare och galen islänning i ett
Teater Pugilist återuppstår med The raw man. Magnus Gudmundsson i titelrollen.

Inlägget Intervju med teaterregissören Martin Theorin om Fascism och manlighetskomplex bl a dök först upp på Göteborg Nonstop.

Underful Quartet och Werl på Brötz 12 september. Recension

$
0
0


Teckning: superfreakbaba

Terminens andra Brötzkväll inleds med duon Werl bestående av
kanadesiske gitarristen Aidan Baker med Tomas Järmyr på trummor
som levererade ett duo spel till största delen baserat på ett stort och
omfångsrikt gitarr-ljud som förde mina tankar tll Krautrockens domäner.

Efter paus så klev Underful Quartet upp på scenen. Axel Dörner trumpet
Jonny Wartel tenorsax o sopranino Henrik Wartel trummor samt Adam Pulz- Melbye bas
Ett frijazzens drömlag (enligt mej) Det märks redan efter en kort stund att den här gruppen skapar
en stark och mycket angelägen musik som är byggd kring den femte puls
som uppstår när fyra musikers intuition samverkar.
Det är ett ordlöst samtal som pågår som bygger på de gemensamma musik o ljudminnen
som både musiker och publik har. man bygger och presenterar ”situationer” och flöden
som inte går att hitta i den mer förutsägbara musik som ständigt exponeras i alla kanaler som finns idag.
Dörners trumpetspel går ifrån melodiska fraseringar till att påminna om stora rörsystem som läcker ånga,
mycket fantasirikt. Tillsammans med Wartels saxofonspel, han kombinera djärva infall med innerlighet,
vemod sväng, och fina melodier Det abstrakta samsas på lika villkor.
Henrik Wartel på trummor utnyttjar instrumentets alla möjligheter till fullo.
Pulz- Melbyes lyhörda basspel kompletterar upplevelsen.
Spelningen finns nu att lyssna till på Brötz youtubekanal brötz brötz brötz.

Inlägget Underful Quartet och Werl på Brötz 12 september. Recension dök först upp på Göteborg Nonstop.

Stefan Falck 3 Oktober 2018

$
0
0

Det finns en mening
Någon lyfter din börda
Allt är här
Nära,
men ändå så långt borta
Som solens strålar över det gåtfulla
Pompeijis ruiner

 

Andreas min svarte broder
Gå stolt
som du alltid gör

 

Jag har ett nytt namn på min älskling
Ulligulli

 

Bengt-Ove Gabadin
Den kände läskfantomen från Pripps
sågs pinka fritt
Baluba
helt obesvärat nere i city

 

Jag vill bara leva digga och älska
Detta är livet

Inlägget Stefan Falck 3 Oktober 2018 dök först upp på Göteborg Nonstop.

Radiomannen & konstnären Fredrik Grundel har lämnat jorden

$
0
0


Seriestrip: superfreakbaba

Min mentor, vän och själsfrände har lämnat planeten jorden – radiomannen Fredrik Grundel.
Det hände redan i Augusti men det var först idag jag fick beskedet.
Fredrik Grundel var en otroligt skicklig yrkesman, en sann eldsjäl och en oerhört fin person
som jag haft lyckan att få lära känna.
Han gjorde radioprogram som Radio Europa, Eldorado, På Gränsen – i en erotisk U-båt,
På Tiden
och Frispel.
Han berättade när han höll på med Frispel att han tryckte upp flyers inför varje program
och satte upp i tunnelbanan och på andra platser i Sthlm.
Samtidigt som han var en egensinnig, skarp och fantasifull programmakare
så stöttade han andra vilsna själar som hade behov av att uttrycka sig.
En av dem var jag.

Tidigt 90-tal satte jag på radion en gång i veckan när han sände På Tiden
tillsammans med Karin Magnusson. Jag var på smällen, övergiven och ensam.
Grundels röst var intim, suggestiv och orädd. Han var min tröst i tillvaron.
Jag skickade in dikter till honom för att jag ville höra honom läsa mina ord i radion.
Det gjorde han. Om kåta Bittan och sånt.
En dag hörde han av sig och frågade om jag ville spela in ett eget radioprogram.
Han hade startat en ny serie som hette Frispel. Jag skrev ihop ett manus
Linda & Jag – En magisk mystisk resa.
Fredrik välkomnade mig upp till Stockholm för att spela in programmet.
Jag hade nyss fått en andra son som då var syrgasberoende och jag pumpade mjölk och gav honom genom sond nedstucken i näsan eftersom han inte hade kraft att äta själv.
En kompis följde med på turen. Vi bodde hos en finsk konstnär och hans pedantiska flickvän.

Det var första gången jag träffade Fredrik Grundel efter år av lyssning på hans underbara röst.
Jag var förälskad i hans röst.
Han såg helt annorlunda ut än jag fantiserat om och var mkt äldre.
Vi åkte upp till hans lilla studio på Sveriges Radio,
min väninna och min pojke med syrgastuben hängande på barnvagnen var också med.
Jag läste in en historia om frihet och äventyr, valde musik tillsammans med Fredrik.
Han propsade på en låt med Soundtrack of our lives.
Samtidigt satt min vän utanför och passade min son,
(samme son sitter bredvid mig nu och tjoar till Bowie)
jag fick göra avbrott för att pumpa och sondmata.
Fredrik klippte sen ihop berättelsen, musiken och andra ljud som ett collage.

Jag hade frekvent kontakt med Fredrik i flera år efteråt,
hälsade på honom flera gånger i hans hus i Nacka.
Han berättade historier om Indien och visade sina målningar.
Sen avtog vår korrespondens och först i våras började vi mejla till varann igen.
Som den gode mentor han var gav han mig råd och uppgifter i mitt nya uppdrag
– att skriva för GBG NONSTOP. Han tyckte att jag skulle kommentera politiska händelser,
vilket kändes främmande och ovant.
Han tyckte om mitt icke-akademiska språk och gav mig som alltid nytt mod att pröva sånt
jag inte tidigare gjort. Han ville också publicera eget material på Gbg Nonstop anonymt,
och det kändes som en stor ära.

När jag sitter och skriver detta så lipar jag samtidigt.
Även om jag inte tror på döden.
All kärlek och allt stöd och konstruktiv kritik jag fått av denne gode man,
fjärilslätt i sin konst
kommer jag alltid bära med mig.
Sista gången vi mejlade med varann i somras var vi ense om att livet är en
Magisk Mystisk Resa
och att den så ska få förbli.

Tack älskade Fredrik för allt!

Inlägget Radiomannen & konstnären Fredrik Grundel har lämnat jorden dök först upp på Göteborg Nonstop.

Lättsam samhällssatir med Theorin & Co. Recension

$
0
0


Teater Pugilists premiär av RAW MAN
Regi och manus: Martin Theorin
I rollerna:
Marie Louise Lindquist
Conny Hoberg
Eva Gometz
Magnus Gudmundsson

Igår 18.00 var det trångt i Teater Unos foajé innan vi blev insläppta till Teater Pugilists
premiär av RAW MAN. Jag läste innan en kommentar om Theorins pjäs som va upplagd på
teater Pugilists fb-sida, som handlar om att Theorin är vit, sexistisk och rasistisk:

”Att Martin Theroin vill använda n ordet och försöka kamoflera det med att ”det är citat” ur föreställningen utan att reflektera över det är fullkomligt obegripligt! Att Martin Theorin inte fattar Vrf en SKA inte FÅR inte använda det ordet på nått jävla sätt är beyond min förståelse! Att Teater Uno vill reproducera sånt skit genom att ge uyrymme och marknadsföra får mig att spy, SPY!!!! FY FAN FÖR DEN JÄVLA SKIT SOM NI KALLAR FÖR KONST!!!! JAG KRÄVER ATT ALLA NI SOM KALLAR ER ANTIRASISTER SKA REAGERA!!!!”

Efter att ha sett pjäsen så kan jag intyga att N-ord och andra ord används väldigt tydligt för att
ge karaktär åt personerna i pjäsen som är en lättsam samhällssatir, en komedi där olika moderna
begrepp används flitigt på ett stundtals riktigt underhållande sätt.
Jag kände mig helt oprovocerad under timmen som gick,
trots att jag är halvarab och trekvartsamerikan.
Jag somnade dock under ett par minuter vilket jag brukar göra när jag går på teater.

Handlingen var en parmiddag som skenade iväg.
Gudmundsson och Hoberg är väldigt bra i sina roller
som narcissistisk coach och självutnämnd sexguru
och den senare som en psykiskt instabil, konflikträdd man.
Gudmundssons långa anföranden på engelska med isländsk brytning var extra charmiga
The one who not only talks to talk.
Hobergs scenklädsel är en naken solbränd rumpa tillsammans med armband och bandana
när han hackar en gurka. En strålande inledning.
Marie Louise Lindquist och Eva Gometz karaktärer var lite otydligare.
Fick inget riktigt grepp om dem.
Två mammafigurer kanske, lite anonyma båda två, tyvärr.
Regissören kanske skulle gett dem lite mer komplexa karaktärer och svängrum.
Pjäsen avrundades med en skojfrisk överraskning.

Personligen tycker jag att man ska använda de ord man behöver
för att fullända sitt konstverk.
I detta fallet känns n-ordet helt relevant i sammanhanget.
Finns det tex någon så ömsint som Bukowski, även om han beskriver det mest skira
med alla typer av vulgära ord?
Om konstverket sen uppfattas som billigt av somliga är en annan historia.
Smaken har alltid varit som baken, delad.

Satir ska retas.
Att man ska behöva försvara satirens existensberättigande känns absurt,
har satiren fallit i glömska?

Inlägget Lättsam samhällssatir med Theorin & Co. Recension dök först upp på Göteborg Nonstop.

Ömma knappar i september. Recension av The Rosehips föreställning

$
0
0


Teckning: superfreakbaba

Här kommer äntligen en recension om en föreställning som ägde rum för flera veckor sedan
på Göteborgs Litteraturhus fredag 14 o lördag 15 september.
Föreställningen Tender Buttons/ Ömma knappar.
The Rosehips gör en undersökning av den avantgardistiska författaren,
poeten och feministen Gerthrude Stein som publicerade detta poesi experiment 1914.
De arbetar med performance röstimprovisation elektronik o kontrabas
Vi dessa två föreställningar medverkade även Sten Sandell på piano och röstimprovisation.
Allt är sammansatt till en ypperlig konstnärlig upplevelse där texter,
agerande, musik, ljud och interagerande med publiken ingår i form av en liten middagsbjudning.
Föreställningen är indelad i tre delar: Objekts, Food och Rooms och texterna som framförs
på orginalspråket engelska avhandlar ofta vardagliga ibland triviala ting.
Här är rytmen och timingen viktigare än själva innebörden i texterna.
Stein tillhör en av de stora modernisterna i den litterära världen.
Hon arbetade mycket med upprepning och ältande och detta fungerar mycket bra
tillsammans med den sökande musiken och ljudkonsten. Ett möte som föder fram något nytt.
Gruppen tillför Gertrudhe Steins arbete något förhöjande modigt.
Den andra kvällen avslutade med ett samtal med två danska Steinspecialister
Laura Schultz och Solveig Daugaard som brinner mycket för
Steins konstnärsskap och driver ett sorts Stein-center i Köpenhamn.

The Rosehips
Michele Collins röst agerande, textarbete
Anna Gustavsson Slagverk röst, agerande elektronik textarbete
Georgia Wartel-Collins kontrabas agerande
Gästmusiker Sten Sandell

Johnny Larsson

Inlägget Ömma knappar i september. Recension av The Rosehips föreställning dök först upp på Göteborg Nonstop.


Sniffar på Gasfestivalen 2018

$
0
0


Bild: superfreakbaba

För mig innebar Gasfestivalen ett besök på Kronhuset till att börja med.
I denna mäktiga byggnad lyssnade jag på följande. Dog Star Orchestra från Los Angeles som skred fram i ett sävligt tempo med långa passager. Jag kom att tänka på gammal vokalmusik. Efter detta var det Göteborg Wind Orchestra som spelade stycken av Andrea Tarrodi och Hilding Rosenberg med ett välbekant modernistiskt tonspråk. som nummer tre kom favoriterna i Jonny Wartel kvartett som återigen levererade en musikalisk upplevelse som tog regält fäste. Jonny Wartel Sax Yasuhito Mori bas Karin Johansson piano och Henrik Wartel trummor. Sista begivenheten för kvällen var Ggr Betong som har tagit på sig den ”tunga” uppgiften att uppföra noterad musik med noiseförtecken. En mycket kraftfull musik som nog drev i väg en och annan andevarelse från Kronhuset. Jag gillar det här. men är alltid kluvet inställd till den höga volymen. Dom som spelade var från väster till höger. Pelle Bolander fiol m.m Mike Lloyd trumpet m.m Sven Rånlund elektronik Tony Blomdahl elektronik o en kille till på elektronik som jag har tappat namnet på. Längst till höger stod Lindha Kallerdal, röst m.m Dirigerade gjorde Tomas Hulenvik.

I onsdags var det Gasfestival på Brötz. Först en belgisk duo Jean D.L elgitarr, Karen Willems trummor, de hade en stökig volymstark stil som faller många på läppen det vet jag. Dom hade med sig ett gäng ungdomar
från Kulturskolan i Västra Frölunda på sista låten. Dom hade varit med i en workshop tidigare i veckan.
Resultatet blev lite halvlyckat tillsammans med duon tyckte jag. men smaken är ju olika.
Grupp nummer två En trio bestående av Anton Jonsson trummor Joel Ring cello
och Karl- Hjalmar Nyberg Sax. Dynamisk kontrastrik friform med en kul sättning!
Sista trion för kvällen var Björn Marius Hegges med honom på kontrabas Oscar Grönberg flygel
och Hans Hulbäckmo trummor. Klassisk sättning men med en annorlunda attityd.
Intressanta melodier ett pianospel som innehöll både varma klanger och överraskande ackord som gjorde låtarna spännande.
Bas och trummor fulländade denna trioupplevelse med ett kreativt sväng.

Johnny Larsson

Inlägget Sniffar på Gasfestivalen 2018 dök först upp på Göteborg Nonstop.

Primadonnan rapporterar från Bokmässan

$
0
0

Hanna och jag var på Bokmässan 2018. Vi gick till Kartago och la våra kläder på en stol
och pratade med Martin Kellerman – Rockys pappa.
Han talade om att han nu ville göra nåt annat än Rocky. Han ville skriva en pjäs istället.
Rocky-böckerna har varit så uppskattade många år i Sverige och även i Norge där den är ett magasin,
där undertecknad var med i förra årets upplaga.
Vi träffade Nina Hemmingsson igen, numera förlagschef på Kartago och Thomas VD på Bonniers och Kartago.
Nina har gjort en ny bok och har ändå haft tid med barnen i sommar och att vara chef på Kartago. Inte dåligt.
Undertecknad presenterade varje författare med en sång och naturligtvis blev det mkt sång om Nina, och alla var glada för detta.
Hennes nya bok heter LIVET, DITT AS ( smaken är som baken när det gäller titlar).

Orvar Säfström fd filmkritiker på TV tittade fram runt hörnet och sa Hej.
Han var vägg i vägg med sitt förlag FUN DRAKE.
Han hade också serieböcker.
Bl a boken om rock för alla stora och små fans som hette WE WILL ROCK YOU.
Han kommer alltid fram och hejar när man är på Bokmässan. Kul kul kul.

Jimmy Wilhelmsson och nån annan gav ut en faktabok i bilder. Kul.

När jag sprang runt själv på Mässan sprang jag på Elin som har trädgårdsförlaget.
Hon odlar perenner. Hann inte intervjua henne så mkt,
men väldigt trevlig tjej som kan lära ut mkt om träd och blommor.

Jag förbi montern med Samir & Viktor.
Jag tittade överallt efter Ulf Elfving och plötsligt stod Ulf där.
Jag sa – Hej Ulf!
– Hej Lena! Här står jag med Staffan Nord, min kompis.
– Jag har skrivit Opium tid, sa Staffan.
Det var trevligt att snacka med både skribenten och Uffe, som är en gammal kompis till mig sedan -67.
Som jag brukade dricka kaffe hos på Sveriges Radio och jag var bisittare på Svensktoppen en gång.
Han startade Svensktoppen en gång och kallas Mr Svensktoppen och var den bästa Svensktoppsvärden av alla.
Ulf sitter just nu och spelar gamla skivor på lördagar på P4.
Han ser evigt ung ut och kan inte åldras.

Sen träffade jag Elin Alsiok som skrivit boken Stolthet som strategi. Det var en trevlig tjej.

Alla killar och tjejer som skriver på Kartago är gulliga och gubbarna är roliga.

Av de fyra dagar jag var på Mässan sprang jag tre dar och talade med folk.
Alltså inte vanliga människor, utan författare och artister.
Och VEM kramade om mig om inte MANNERSTRÖM.
Han var i farten med sin mat som vanligt och lilla Britt-Marie från GP och TV, hejade jag på igen.
Hon såg evigt ung ut, den med.
Sen ner till Malou von Sivers som satt i en glasbur. Hon fick syn på mig och sa – Hej Lena.
Hon berättade om att hon va ett maskrosbarn när hon var liten. Hennes mamma liksom GW:s mamma, Magnus Ugglas mamma
hade en gemensam nämnare. Deras mammor var bara intresserade av sig själva. Gud, va hemskt!
Medan Jonas Gardells mamma tyckte om sina söner eller inte. Men Jonas älskade sin mamma.
Malou har skrivit en bok som heter Olycksbarnet. Den boken är en fristående fortsättning på Malous debutroman,
Mitt hjärtas oro, som nominerades till årets bok.

– Lena, glöm inte att berätta för tidningen att jag har en ny säsong med Malou efter 10 varje dag, sa Malou.
Jag gick tillbaka till Kartago och träffade Moa Romanova, författare ALLTID FUCKA,
som handlar om en media-man och en ung tjej. Hennes debutbok.
Vi pratade med varann och Moa sa att det tog 8 månader för henne att teckna och skriva en bok.
Hon och hennes väninna Agnes Jacobsson (författare till Psyko-girl) signerade sina böcker och jag sjöng om dem.
Bland mingelgästerna fanns Julia Ragnarsson som var modedesigner.
jag sprang iväg till Jonas Gardell som berättade i en monter på Norstedts om sin mamma, som hans nya bok handlar om.
Han är ju väldigt rolig när han berättar.
Alla författare sålde sina böcker på löpande band.

Efter en stund dök Ugglan upp och skulle signera sina böcker.
– Hej Magnus, sa jag, kommer du ihåg mig?
– Ja, sa Magnus Uggla.
– Du och Jerka bjöd mig på en öl för 33 år sedan. Och vi är väl oss ganska lika?
– Ja, just det, sa Uggla.

– Jag sjöng för er, sa jag.
– Ja, det gjorde du, sa han.
– Vad ska du göra härnäst, frågade jag.
– Jag ska iväg, sa han och blev bortputtad av agenterna. Han vände sig mot mig och vinkade
och jag vinkade tillbaka med käppen.
– Vi syns i Stockholm.

Sedan kom GW Persson. Jag hörde att han pratade om sin mamma som hade sagt i 4 år (precis som jag själv)
– Jag dör snart, jag ska dö snart.
Så säger GW – Men hon dog ju inte!
Jag sa till två författarinnor som satt bredvid mig
– Jag känner igen mig, men jag älskade mina barn, resten mig upp och fram till GW.
Det var svårt att få tala med honom. Folk ville ha autograf och media ville ha svar.

– Hej G W, det är Junoff, kommer du ihåg mig? Vi träffades med Calle Balonka, Nippe Sylvén och en tjej som blev din fru.
– Han sa ja ja, det va längesen, sa G W.
Plötsligt hörs en röst bredvid mig, en lång dam
– Jag är hans fru!
– oj, förlåt, goddag, god dag, sa jag.
– Jag har en NY fru nu, sa G W.
Jag kände mig urdum.
När jag frågade G W om va han ska göra härnäst blev han sur.
– Det kan jag inte svara på, jag har inte tid.
Sen sa ja – Hälsa Kegge från mig.
– Ja, men det var längesen jag träffade honom.
Sen kom G W:s fru och pöttade iväg honom.
Han verkade inte va road att prata med folk. Agenter och media stressade honom, Gardell och Uggla.
De skulle prata på seminarier, inne och utescener och signera.
När jag gav ut min bok, sattes jag på Kartago och det var ingen stress.
Sålde, signerade i tre dar och tog de lugnt.

Jag gick på Ugglas seminarium och han berättade att hans mamma bara brydde sig om sig själv,
inte honom eller hans bror. Hans pappa hade en jäkla humor, men inte mamman.
Hans pappa sydde upp en galon-kostym en gång.
Magnus gillade Little Richard, Povel Ramel & Karl Gerhard när han var ung.
Jag tyckte att hans sa att han sjöng med Karl Gerhard en gång.
-75 kom Ugglas debutplatta. Först blev han sågad av alla feminister. Han gjorde ett antal plattor.
Jag tror de var -77 han blev erkänd av media.
Uggla sa att han gillar Ziggy Stardust av Bowie väldigt mkt. Hans favoritplatta.
Han fick sin dotter att spela fiol.
När hon var tolv år spelade hon upp för sin farmor. Men hon var föga intresserad.
Själv sa ja till Mona, min väninna – Oj, vilken jävla kärring. Ett apskaft!
Man skaffar sig inte barn om man är på det viset.
Men hon accepterade Uggla när de sjöng upp tillsammans inför hans uppträdanden.
Pappan skilde sig och gifte om sig (de tror ja det, en sån tråkig jädra kärring).
Jag hade en snäll mamma.
Många artister har haft konstiga föräldrar, har man ju läst om.

Sen sprang jag iväg och träffade Sven Wollter som rakat bort skägget,
och tur är väl det. Han såg tio år yngre ut.
Jag sa Hej Hej, det är Primadonnan här.
– Hej! Det är du! Du kan väl köpa min bok , du med!, sa Wollter.
– Jag köpte just Malous bok, men ska köpa din i bokaffären, sa jag,
och glömde fråga Vad gör du härnäst?

Jag gick över till Patrik Sjöberg som tittade med stora ögon och sa Hej.
Jag sa vem jag var och att jag skriver för en tidning och att jag har en fråga:
– Vad gör du härnäst?
Han svarade att han skulle fortsätta göra seminarier och att sälja sin bok .
Sen visste han inte mer.

Jag träffade två damer från Landskrona.
Sen gick jag hem och denna Bokmässa 2018 gick till sin ända.

Inlägget Primadonnan rapporterar från Bokmässan dök först upp på Göteborg Nonstop.

Primadonnan är på Stadsteatern, en Beatles-kväll.

$
0
0

Jag var på Beatles-jubileet som firade 51 år av Sgt Pepper-skivan
på Stadsteaterns stora scen. En fullsatt salong.
Anne-Lie Ryde var artisten som talade om hur hon upplevde The Beatles.
Jag mindes då när jag hörde dem första gången i radion – 64.
De gjorde en cover på A taste of honey som jag tror att en tysk skrev från början.

Anne-Lie berättade att hon hade en grammofon när hon var liten.
Hon var 10 år när hon fick smak för The Beatles.
Adde som hade satt upp den här showen intervjuade Anne-Lie och de pratade om hur Beatles låtar kom till.
Anne-lie sjöng She Loves you med bandet och publiken lallade med.
Det kändes som att komma hem till Top 10 Club i Hamburg eller Que Club i Göteborg
och jag tänkte tillbaka på tiden då jag körade bakom den femte Beatlen.
Han hoppade on en eller två gånger med killarna i Manchester eller Hamburg.’
Minns ej hans namn.

Ljudet var bra i första akten på åttonde raden,
men andra akten blev ljudet för högt.
När jag pratade med teknikern tyckte han INTE de var för högt.
En rolig gubbe den.
Stående ovationer i slutet av showen.
När ridån gått ner skrek publiken ONE MORE TIME
så de spelade till slut två låtar de inte körde under showen.
Jag satt och tänkte på att de va synd att Tommy Blom inte lever.
Tommy Blom och Tages var Göteborgs Beatles.
De var i det närmaste perfektionister.
Synd att de inte va med och tittade.
Anne-Lie drog järnet vilket inte jag kommer göra den 20 oktober
när jag sjunger med detta eminenta band.
Det var kul att Anne-lie kände igen mig.
Vi har ju sjungit Summertime tillsammans.

Inlägget Primadonnan är på Stadsteatern, en Beatles-kväll. dök först upp på Göteborg Nonstop.

Nåra frågor till Thomas E Frank inför gig med Hollow Ship

$
0
0


Foto: Emma Jonsson

Thomas E Frank gitarrist och sångare och en av bärarna i Den Stora Vilan
är aktiv i flera andra projekt bl a Hollow Ship
som spelar på Oceanen fredag 12 Okt nån gång efter 20 och innan 01.
Övriga musiker som besätter det tomma skeppet på fredag är Johannes Cronquist bas, sång
Lisa Kylsberg synth, orgel, Mårten Magnefors trummor
Vincent Vensal gitarr, sång
En intressant kombination av kompetenta rock och jazzmusiker.
Dessutom spelar Krigge från Vilan på solokvist som förband.
Hagforsborna har lånat ut honom en kortis.
Gbg Nonstop hade nöjet att få ställa nåra frågor till Thomas E Frank.

 

– Det är ju ett trevligt gäng som spelar i Hollow Ship,
hur hittade ni varann?

– Det hela började med att jag och Vincent spelade som duo tillsammans förra våren.
I slutet av den sommaren fick vi ett gig där vi kände att det vore kul att bara improvisera med band
istället för att spela ”låtar”. Vincent visste att Johannes Cronquist var intresserad
av att hitta nya sammanhang att spela i och jag hade sedan flera år sprungit på Mårten Magnefors uppe på Brötz,
en frijazzklubb på konstepidemin, och pratat om att göra något. Så nu var det perfekt läge att köra.

 

– Som jag har fattat är det instrumentalmusik ni spelar.
Känns det befriande att släppa texterna en stund?

– Det stämde tills för några månader sedan. Vi började med att bara improvisera fram musik utan tanken att
det varken skulle vara text eller inte vara text.
Ingen av oss är van att improvisera fram text så det startade som ett instrumentalmusik band.
Men sen började vi hitta arrangemang i det vi gjort och låtstrukturer växte fram och då kändes det naturligt att lägga till text
på vissa ställen. Från början var det väldigt befriande att inte ha något text fokus alls.

 

– Finns det några tydliga influenser till musiken ni spelar?

– Oj, det blir nog väldigt olika svar för alla i bandet. Vid improvisation skapar man ur ett collage av allas bakgrunder inom musik men i varje ny konstellation, som är intressant, föds också något helt nytt och fritt från ens förflutna.
Jag har vid sidan av min egen musik jobbat mycket i studio senaste åren, Johannes kommer från hårdrock & reggae,
Vincent spelar i Magna Mater och Mårten har varit i frijazzscenen senaste åren.
Trots det spelar vi ju inte någon av de genrerna. Det vi upptäckte från start var att alla ville spela dansmusik i någon form.
Det var svänget som var den gemensamma nämnaren i det alla inspirerats av.

 

– Har fått känslan av att Magnefors stortrivs i den här sättningen.
Kommentar?

– Det stämmer kort och gott, haha. Jag tror han velat ge sig in i något annat än jazz och blev glad när han fann det utrymmet,
men det bästa vore nog att fråga honom själv för ett mer utförligt svar.

 

– Saknar du Den Stora Vilan?

– Den Stora Vilan är ett fantastiskt band att vara med i på så många sätt. Det vore väldigt synd om vi aldrig mer kom oss samman,
så mycket kan jag säga. Nu på fredag känns det ju extra kul att Christian Dyresjö kommer öppna kvällen med ett solo set.
Det var alldeles för länge sedan han stod på scen i Göteborg
(undertecknad håller med, ska bli väldigt kul att se Krigge igen).

Inlägget Nåra frågor till Thomas E Frank inför gig med Hollow Ship dök först upp på Göteborg Nonstop.

KUSAMA INFINITY. Filmen om pop-konstnären Yaoyi Kusama

$
0
0

Regissör: Heather Lenz
Utgivningsår: 2017
Medverkande: Yayoi Kusama
Premiär fredag 12 oktober på Hagabion

KUSAMA INFINITY är en otroligt sevärd dokumentär om konstnären Yaoyi Kusama,
född 22 Mars 1929 i Japan.
Hennes far hade mindervärdeskänslor och bedrog modern som i sin tur tog ut sin ilska på sina barn.
Kusama sändes ut att spionera på sin far och hans kvinnoaffärer, vilket satte djupa spår i henne.
Kusama visste tidigt att hon ville bli konstnär och i början av sin karriär
kontaktade hon Georgia O`Keffe och bad om råd.
Georgia tyckte att Kusama skulle söka lyckan i USA så
Kusama for till New York och utvecklade sin karriär som konceptuell pop-konstnär där.
Under hela sitt liv har Kusama varit besatt av att måla prickar och upplöser all sin konst med prickar
såväl målningar som mjuka skulpturer, installationer, människor & kläderna hon bär.
Idag är Kusama världens mest betalda kvinnliga konstnär men hon fick slita hårt utan erkännande i såväl USA som Japan.
Hon skapade tvärtom skandaler med sina naken-happenings och Andy Warhol
snodde hennes idéer och använde i sina egna verk.
I filmen får vi också ta del av hennes romans med den
modersbundna asexuelle konstnären Joseph Cornell.
Annars verkar passionen för konsten varit avsevärt mkt större än den för männen.
Kusama jobbar maniskt (tvångsneuros) med sin konst eller är djupt deprimerad och vill ta livet av sig.
Idag bor hon på ett sinnessjukhus i Japan och har ateljen nåra meter därifrån.
Jobbar lika intensivt som tidigare vid 89 års ålder.
En av de som intervjuas tycker att hennes konst inte innehar
samma spänning som tidigare nu när hon har mognat och blivit mer harmonisk.
Det tyckte jag var en tänkvärd kommentar. John Lennon tex när han gav ut Double Fantasy,
man hör att han mår bra, men en del av spänningen är borta.

Mycket fascinerande livsöde, Yaoyi Kusama, och inspirerande.

Inlägget KUSAMA INFINITY. Filmen om pop-konstnären Yaoyi Kusama dök först upp på Göteborg Nonstop.

Teater Pugilist, de spyfärdiga skådespelerskorna och n-ordet

$
0
0


Still ur Malga Kubiak movie

Teater Pugilist hade premiär förra veckan på sin
pjäs RAW MAN. De gästspelar på TEATER UNO.
I reklamen om pjäsen användes ett citat ur manus
där en Mapplethorpe-dyrkande svensk medelålders kvinna
slänger ur sig ordet n-kuk.
(Pjäsen är uppenbar satir rakt igenom.)
Att använda just detta citatet i reklamsyfte var ingen höjdare
då pjäsens författare Martin Theorin nu blev anklagad för att vara sexist, rasist och cis
av en kränkt kvinna som skrev ett långt anförande på Teater Pugilists event på FB
om hur hon ville spy osv när hon såg n-kuk användas.
Theorin beslutade att ta bort n-kuk från reklamtexten av hövlighet och hänsyn till Teater Uno.
Men detta räckte ej. En annan kränkt kvinna, verksam som skådespelerska på Angereds teater
vände sig till Teater Uno med ett mejl
och krävde att Teater Uno skulle kräva av Martin Theorin att han ska stryka n-ordet ur manus.
Annars kommer ert rykte skadas för att ni hjälper rasister.
Teater Uno känner sig klämda i situationen, men köper att Theorin ej ändrar i manus.

– Har du bjudit in dina kritiker att titta på pjäsen, undrar Gbg Nonstop.
– De tycker att jag är en sån superrasist så att den inte är värd
att se och att jag kan dra åt helvete.
Deras världsbild är lika enkelspårig som Nordiska motståndrörelsen.
Dagens identitetsvänster är rasister. Allt handlar om ras, hudfärg och identitet.
Om man är en vit, medelålders man är man mindre värd, svarar Theorin.
– Uppfattar du dig själv som rasist?
– Jag började skriva pjäser av anti-nazistiska skäl.

GBG NONSTOP efterlyser saklighet och mindre ogrundade personangrepp.
Mer nyfikenhet på varandras olikheter också kanske.
Och va är det för fel på alla människor som så lätt känner sig kränkta
till höger och vänster nuförtiden.
Älska er själva, så blir ni inte så lättkränkta.

Inlägget Teater Pugilist, de spyfärdiga skådespelerskorna och n-ordet dök först upp på Göteborg Nonstop.

WOMB AWAKENING / Falck & Tuores No 38

$
0
0

Bakom tidens åsar
ligger det förflutna som en mäktig dimbank

 

Jag är glad att jag var ung på
70 och 80-talet
Först Zappa och hippiedrömmen
med stark och fungerande socialdemokrati i Sverige
Sen 80-talet med roliga universitetsstudier, syndikalism
och drösen med svenska spännande band
90-talet hade en bra engelsk och amerikansk rockscen
runt 2000 var den nya rocken tämligen medioker
Sen kom Kent och de var rätt bra
Idag verkar det va något så när
med rockens och popens återväxt

 

Kaffe cigaretter snus rockplattor
och kärleksromantik och sex ibland
Det är min njutbara bohemiska livsstil sedan länge

 

Harmoni och lite glädje
denna morgon
då hösten börjar svepa förbi dagarna
som om allvaret vore det enda
svårt synkroniserade i denna värld

 

 

 

Marcel Tuores: Collage
Stefan Falck: Poesi

Inlägget WOMB AWAKENING / Falck & Tuores No 38 dök först upp på Göteborg Nonstop.


Två solos och en duo söndag 14 oktober på Frilagret. Recension. Jazz

$
0
0


Teckning: superfreakbaba

Vad kan man göra en varm söndagseftermiddag i oktober?
Man kan gå och lyssna på bra Jazz på Klubb impuls på Frilagret.
Första akten var Signe Dahlgreen solo på tenor och altsax.
Hon inleder med att spela enbart på tenorsaxens ”nacke” där munstycket sitter.
Ett spännande grepp att pröva, sedan följer ett stycke för altsax av Artur Doyle
som jag aldrig har hört och som jag tyckte om med sin täta frenesi.
Signe avslutar med några improvisationer på tenorsax. Hon behärskar instrumentets
alla uttrycksmöjligheter och har en spelstil som är mycket ”närvarande”
och ständigt beredd på intressanta tonala möjligheter.
Hon gör verkligen något med sin solotid som resulterar i något av det bästa vi kan höra dag.
Akt två är också ett soloframträdande. Trumslagaren Anton Jonsson
som använder trumsetets alla möjligheter som han även kompletterar med olika cymbaler
som han lägger på trumskinnen så att nya ljud uppkommer.
Klockor träblock och lite allmänt skrot finns också med. Det som sker nu sträcker från konstmusik
till swing som korsas med en uppsjö av rytmiska figurer från olika musikaliska håll.
Han har en spelstil som även är visuellt spännande och han hinner med alla nyanser
från det starka till det mer lågmälda.
Den tredje akten var en duo som kontrasterade mot de föregående på ett fint sätt.
En duo med Daniel Andersson kontrabas och Tora Runevad sång.
De framförde dels några jazzstandards men även låtar med texter på svenska
som exempelvis Allan Edwall, samt även en Tranströmerdikt tonsatt av Anders Jormin.
Sången var i fokus och där fanns en angelägen röst som jag tyckte om,
texterna gick fram jämsides med en musikalitet som värjer sig mot klyschor.
Kontrabasen fungerar bra tillsammans med en mänsklig röst.
Daniel har en luftig spelstil som är tilltalande, varje ton ges utrymme att möta lyssnarna.
Nöjd gick jag hem i den brittsommarvarma oktoberkvällen.

Johnny Larsson

Inlägget Två solos och en duo söndag 14 oktober på Frilagret. Recension. Jazz dök först upp på Göteborg Nonstop.

The Cult of Boydah, ‘Electrical Youth’. Recension

$
0
0

The Cult of Boydah släpper en skiva
‘Electrical Youth‘, den 10 november och spelar då på Bengans.
Skivan är inspelad i en stuga i Härryda. En stuga i skogen eller vid en åker brukar va bästa inspelningsplats.

The Cult of Boydah är följande:
Zack Thoresson (Sång, flöjt, Gitarr, Orgel)
Linnea Lundell (percussion)
Rikard Ferreira (Mellotron)
Diddley Jarold (Bas)
Malte Oskarsson (Trummor)

Första spåret Air Ballon är luftig, sympatiskt slappt spel och gulliga gitarrslingor.
Efter ett tvåackordsstick kommer jam-delen uppe bland molnen.
Cosican heat, en snygg titel på nästa låt, instrumental med lufsigt trumspel,
flöjt och wah wah. som ändrar karaktär efter nåra minuter till ett fladdrigt 60-talsparty
och sen avslutas den i ytterligare en annan värld.
I French Kiss är sången översatt från engelska ungefär
Ta en chans/ du kommer inte ångra det
orädda sinnen/ i nya dimensioner

låten får mig att tänka på Silverbullit av nån anledning även om
The Cult of Boydahs sound är mycket mjukare och rundare.
Riverbed to me and you är en 30-talsjazzig titel och den öppnas med vågljud innan
den jazziga saxofonen kommer in. Melodin är otroligt idyllisk och obekymrad.
Sen kommer ett parti som låter som att det är inspelat på en gammal svajig kassetbandspelare.

Över hela plattan råder samma avspända sfäriska lätt påtända känsla anno -66
Långt borta från apokalypsen.

Inlägget The Cult of Boydah, ‘Electrical Youth’. Recension dök först upp på Göteborg Nonstop.

Primadonnan lyssnar på Titti Sjöblom

$
0
0

Jag gick till Selma Lagerlöfs torg och kollade in Titti Sjöblom.
Torsdagen den 11 Okt på Hisingen.
Hon var där med sin nya man Erling Eliasson från Ångermanland
som hon gifte sig med 2004 efter att hon hade turnerat med sin mamma Alice Babs
och denne Erling sedan år 2000.
Titti berättade för publiken att hennes mamma hade en diger musikskatt att gräva ur när hon sjöng.
Det var fullsatt på denna föreställning. Titti såg likadan ut som hon såg ut -72 när vi spelade
Jesus Christ i Gbg och Sthlm. Hon sjöng Alice-låtar som Vårat Gäng och berättade
mkt om sin mammas liv. Swing it, magistern kom 1940.
Och den sjöng naturligtvis Titti med sin man denna dag.
Publiken var med på noterna och det blev lite allsång här och där.
Min farsa kompade faktiskt Alice Babs när hon var 14 år på ett gig i Karlstad.
JAG kan berätta att Alice sjöng med Almstedt/Lind-kvintetten som JAG sjöng med -64.
– 63 sjöng Alice med Duke Ellington första gången.
Titti berättade att hennes mamma även jobbade med Charlie Norman
, som undertecknad också har sjungit två låtar med i Bohusläns vackra natur.
Titti Sjöblom hade kvar sin fina röst precis som sin mor
Alice när hon sjöng i Sthlm när hon var -70 år.
Titti berättade för folket att hennes mamma var med i Swedanes med Ullrich Neumann och
Sven Asmundssen, de var på grammofonbolaget SWEDISC.
Där låg även Spotniks och undertecknad, lilla jag.
Swedanes var i USA och spelade och Titti började fatta att hennes mamma var en stor stjärna överallt.
Och hon sjöng också låten Lilla Stjärna som skrevs av
Åke Gerhard, manager för Hepstars & mig på Olga Records.
Hon berättade att Stig Olin, Lenas pappa hade skrivit låten Seglar i hamn,
då fick Titti och Erling med sig hela publiken i allsång.
– Min mamma sålde 100 000 skivor när hon var ung, då får man en guldskiva,
och hon gjorde 19 filmer sa Titti och joddlade sedan en av sin mammas joddlar-låtar. Alice i Tyrolen.
De spelade även låtar av Olle Adolphsson.
Titti var väl åtta år när hon sjöng in Droppen dripp och droppen drapp med sin mamma,
en liveinspelning på fyrakanalbandare.
Titti talade om att Beatles var hennes idoler.
Hon var med i sin mammas kulisser hela barndomen och då fick hon bl a träffa Tot´s Tielemann.
Titti tyckte alltid att det var så kul med musik.
Sen sjöng hon In a mellow tune och en annan Ellington-låt som jag aldrig hört honom spela
när JAG sjöng med honom i New York. Undertecknad hade äran att ersätta Alice i New York.
Tittis man Erling var en väldigt rolig snubbe. Han var en ord-vitsare och körde lite mellansnack, han också.
De körde en Swedans-låt med scatsång.
Det var en väldigt underhållande, trevlig show.
Titti sjöng lika ungdomligt som hon såg ut.
Jag gick fram till Titti och köpte hennes skiva och frågade lite grann.
– Vi gjorde ju Jesus Christ tillsammans, sa hon och att hennes pojkar var 45 och 40
och att hon hade tre barnbarn.
– Våra söner är tydligen lika gamla, sa jag.

Vi från GBG säger, tack TITTI för en trevlig eftermiddag.
Imorgon onsdagen den 17 Okt går Little Gerhard & Cadillac Band upp på samma scen.
Honom turnerade jag med -64, -71 i Sthlm och för 18 år sedan på Trägårn.
Det ska bli häftigt denna höstdag!
Exakt för 40 år sedan var det detta vädret i två veckor, mellan 17 och 20 grader i Okt.
Min son var nyfödd, jag och min dotter hade sommarklänningar på oss.

Inlägget Primadonnan lyssnar på Titti Sjöblom dök först upp på Göteborg Nonstop.

Torkel Rasmusson från Blå Tåget spelar på Konstepidemin

$
0
0


Foto: Chawki

lördag 20 Okt spelar Torkel Rasmusson
med ett nytt kompband på Konstepidemin.
Undertecknad hade lyckan att få sitta och lyssna på repet igår
och det lät riktigt härligt med Rasmussons anarkistiska och litterära halvfalsett,
Johnny Wartels skimrande saxofonspel och Thomas E Franks glimrande gitarr.
Dessutom är Torgny Sjöstedt ( gitarr ) från LOVE EXPLOSION med i bandet förutom
Hampus Andersson på trummor och Anders Björkman på bas.
Torkel Rasmusson var en av medlemmarna i Blå Tåget,
ett mkt tongivande och experimentellt band som verkade på slutet av 60-talet fram till -74.
Carl-Johan de Geer var med en period tex.
Ebba Grön gjorde en cover av deras låt Staten & Kapitalet som just Rasmusson sjöng på
( orginaltiteln är Den ena handen vet vad den andra gör)
GBG NONSTOP återkommer med en intervju om nåra dar med herrarna
Torgny Sjöstedt, Torkel Rasmusson och Thomas E Frank.
Johnny Wartel la sig på golvet och tog sig en tupplur
istället för att tjöta.

Thomas E Frank och Magna Maters Greve Vincent Vencal spelar mellan akterna
under aftonen.

Inträde: 180 kr
Förbokning: telefon eller sms till tel: 0705-98 49 95
Betalning: swish 0705-98 49 95

Datum & tid: 20 oktober 2018 kl 19:00
Musiken börjar 20:00
Plats: Paviljong 8, Carl-Erik Hammaréns backe

Inlägget Torkel Rasmusson från Blå Tåget spelar på Konstepidemin dök först upp på Göteborg Nonstop.

WOMB AWAKENING / Falck & Tuores No 39

$
0
0

Nej, detta är ingen dystopi
Sverige är möjligheternas land

 

Salt parfym och diamanter
låg uppstaplat på casinots golv
medan vinden drog förbi i 180

 

Grillchips
Vem sa det ordet först i historien?
Och sen har det bara rullat på
med neddragna stora långkalsonger och genuin TV-hatt

 

Den vackra prinsessa som
jag älskar
Kallar jag för Tusselugg

 

Ganska trött på borgerliga excesser som Chopin och Liszt
Va skönt med rockmusik som Buffalo Tom och Smashing Pumpkins
Jag är en mogen Peter Pan-man
säger Hanna
Än en gång är det en kvinna som räddar mig

 

 


Marcel Tuores: Collage
Stefan Falck: Poesi

Inlägget WOMB AWAKENING / Falck & Tuores No 39 dök först upp på Göteborg Nonstop.

Viewing all 1088 articles
Browse latest View live