Nu på förmiddan när jag avklarat cykelförsäkringen, strokeförbundet och grönsaksgryta till min son
smsade Primadonnan från Hisingen att hon ville att jag ska mejla till Stefan Livh på P4
att Primadonnan från Hisingen bör nomineras till deras Kärringpris.
Junoff skrev också att Mia Skäringer är nominerad.
Jo, om Donnan önskar detta så varför inte.
Kan denna typ av pris göra någon lycklig så visst ska jag mejla Stefan Livh.
Primadonnan är dessutom en formidabel lady ut i alla vrår och kan vara lite
kärringaktig mellan varven som när hon på inspelningen av julskivan förra veckan sjöng in raderna
GRISEN I SÄCKEN/PECKA I HÄCKEN/JULEN E HÄR JULEN E DÄR/
GRIS Å KALKON/OH MY GOD/IM DREAMING OF A WHITE CHRISTMAS.
Så jag uppmanar nu strängt alla göteborgare att rösta på Primadonnan.
Mia Skäringer är på god väg, men hon är inte framme än.
Hoppas bara Primadonnan inte blandat ihop Kärringpriset och Jerringpriset.
I torsdags, den 22 Nov, hängde Marcel Tuores upp en serie foton på Dansken på Andra Lång.
De kommer finnas där på obestämd tid framöver. På bilderna syns musiker och annat löst folk som
Emrik Larsson, Ralf Gyllenhammar, Björn Olsson, Ebbot Lundberg, Ugly Cheese,
Davono, Torsten Topsteen Larsson, Pontus Hammarén och Kakan.
Det är mycket hud, testosteron och berusningsmedel.
En sida av en svunnen tid förevigad och Tuores öga var med & satte kontur på musikscenen.
Hade känslan för att kunna göra stills av Rock & Dekadens.
Jag har ett specifikt minne av Tuores en gång på Draupner -88. La märke till honom
för han var så kolossalt packad och samtidigt graciöst stilfull. En imponerande bedrift.
Tuores har ägnat sig åt film och andra konstformer utöver fotandet och
i denna stund har Tuores & Falck publicerat collage och poesi
i ca 1 och ett halvt år på GBG NONSTOP.
Tuores stillade all min nyfikenhet genom att svara på nåra frågor.
– Vilka var omständigheterna när du tog fotona som nu hänger på Dansken?
– Omständigheterna var kaotiska minst sagt, rent av livsfarliga,
som att ligga vid fronten vid slaget om Stalingrad under flera år, ständigt berusad.
Många stupade i rännstenen men jag personligen överlevde som genom ett under,
Gud hade sin hand över mig, tror jag.
– När knäppte du dem?
– Man kan säga att jag var nån slags fältfotograf som dokumenterade
mina favoritmodeller/karikatyrer på GBGs Rock & Funk scen under 1980-90 talet.
Jag planerar att släppa en fotobok med de bästa/värsta burleska bilderna,
en slags pekbok för vuxna, det kan bli den ultimata coffee table boken från Göteborg.
Arbetsnamnet är : REAL UGLY CHIC GBG / 1986-2000
– Vad såg du hos dessa modeller/karikatyrer som fascinerade dig så?
– Vi speglade varandra privat och blev varandras lärare den hårda vägen,
på något sätt var vi alla själsligt sammanlänkade och skulle genom olika smärtor
lära oss något, något om kärlek. Nu försöker alla att bli hela liksom resten av mänskligheten,
vi är alla indragna i en stor väv. Let the highest good for our souls unfold…
– Boken kanske skulle va pekbok på demenshem istället?
De avporträtterade börjar närma sig pensionsåldern.
– Ja, var dag är en dag närmare döden kan man säga och vem minns snart klart
vad som hände i Göteborg på 1980-90 talet? Vi sitter alla snart dementa med våra inre sår
och då kan det vara bra att ha en pekbok att visa hemtjänsten hur härligt det var
i Göteborg på 1980-90 talet. Hur snygga alla var på den tiden, trots sina inre brister.
Pekboken kan vara en hjälp för många tror jag, en sedelärande pekbok
för att nå frid och roa sig själv, sina barn och barnbarn med.
Pekboken är ju även en studie i fashion och lack of fashion, det tycker jag är roligt.
Helgen som gick var befriad från uteliv och stök.
Låg i soffan på lördagen och kollade in en lysande dokumentär om Bob Weir i Greatful Dead.
Sen såg jag tre franska filmer på raken.
Avbröt tittandet då och då för telefonsamtal med Junoff om sjukdomar och låtmixning
och med Steffe om politik och rocknroll och kärlek.
Min kinesiska lärare har sagt att det är bra att vara lagom,
det är det jag eftersträvar just nu. Det är bra för hälsan. Istället för att dricka 3 liter
grönt te per dag kan man ta 5 koppar, stora.
Och om finnen är hemma så kan han få bjuda på en prilla.
Lite lagom. Inte jättekul och inte jättetråkigt.
Som Ollikainen sa: – Jag älskar svagt, svart kaffe.
Sen sköljde det ned i strupen, det vattniga låtsaskaffet.
Äkta lagom smak. Hälsosamt.
Förr så triggade ja mer än gärna igång maniska tillstånd med kaffe, cigg å platoniska förälskelser.
Men det funkar inte längre. Min kropp orkar inte.
Nu gör jag som min lärare säger, tar de easy
4 filmer på lördan får räcka. Å lite smalltalk med kompisarna.
Stefan Karlsson har haft sitt MUSEUM FöR DÅLIG KONST i Johannesberg
en källarlokal på Kristinehöjdsgatan 8, nåra år.
Gbg Nonstops grundare Marcus Persson gav honom en utmärkelse för detta
innan Persson begav sig åstad till andra sidan.
Nu har Karlsson beslutat att lägga ner sitt museum
och överlämna arbetet helt åt Göteborg Konstmuseum:
”Jag utnämner Göteborgs konstmuseum som arvtagare, ett värdigt museum för dålig verksamhet!”
Häromveckan gjorde konstnären Dana Sederowsky ett performance i en skrubb där som Jane Doe,
en karaktär hon har hittat på. Jag var där och kollade på Helsingborgs stolthet.
Jane Doe såg ut som en blandning av en åldrad vilda västernhjältinna och en ninja-Queen.
Sederowsky var lika rörande ambitiös som alltid med att utföra upprepningar.
Imorgon Fredag den 30 November 18-20
kan ni ta del av den sista vernissagen och utställaren på Museum för dålig konst MATTS LEIDERSTAM, Lager – en retrospektiv utställning.
Karlsson annonserar på FB sitt nya projekt efter att ha lagt den dåliga konsten på hyllan:
”Under arbete 2019
Livet på hyllan
En berättelse om människorna på Solrosen”
Foto: Åsa Halldin Parknäs och Henriksson på vespa.
På Kennedygatan 26, nära Mariaplan,
har konstnären Klas Parknäs sin ateljé. 8-9 December kl. 12- 19 är det öppet för allmänheten att stiga in där.
Det blir Ateljevisning och filmvisning och föreläsningar.
Mellan 14 och 16 bägge dagarna pratar Parknäs
om KÄLLAN TILL KONSTEN.
17.30 på lördag blir det film
kärlekstrilogin BERÄTTELSEN UR EN MÅLNING.
(Den trilogin kan man även se på Youtube.)
På söndagen samma tid kan man se dokumentären
Den du redan Är – En film om konstnären Klas Parknäs.
Detta och mkt annat händer där under helgen.
Ta gärna med konstvänner, hälsar Parknäs, på programbladet.
GBG NONSTOP kikade in i ATELJÈ STILLAGATAN redan på måndagen,
fick en slatt kaffe och lite snack.
– Hur skulle du presentera dig själv, Klas Parknäs?
– Jag vet inte vem jag är och jag vet inte vad jag håller på med.
Jag är en konstnär som inte är konstintresserad.
Men jag är intresserad av källan till konsten.
– Vad är källan till konsten?
– Ingen aning, men det är fantastiskt att vara där.
– Hur känns det att vara där?
– Jag blir så ivrig och entusiastisk att jag inte vet vad jag håller på med.
Ögonen vet inte vad jag håller på med, men jag känner det i hjärtat.
Ett tillstånd där intellektet står i vägen för den verkliga intelligensen.
– Hur hamnade du i konsten?
– Genom misslyckanden.
Höll först på med teater, var tonårsstjärna på TV. Höll sen på med opera.
Misslyckande är en information. Om jag går på en väg där jag egentligen inte har mitt
engagemang så misslyckas jag min lycka.
Så jag började undra istället för att hitta på.
Jag gav mig själv ateljén som en vuxenlekplats.
Jag började undra, leka och läka.
Jag förstod att begåvning inte var ett resultat utan en handling.
Att be om gåvan.
Den fanns redan där.
Jag gick från sökare till finnare.
8 December 12-18 har Truckstop Alaska sin
JUL OCH HOBBYMARKNAD
inträde 40 riksdaler.
Truckstop skriver följande om sin marknad:
Glad är en man vars jobb är hans hobby var det någon jävel som sa.
Ändå har vi spenderat det senaste halvåret med att försöka bevisa motsatsen.
Att vår hobby INTE är vårt jobb. Men ganska glada är vi nog ändå,
trots att det har visat sig lättare sagt än gjort. Men vi gör väl lite till då.
För finns det ens någon som vet vad en hobby är egentligen?! En liten häst?
Att spekulera i andras psyken? Eller en helt vanlig musik- och kulturförening?
Tema för årets julmarknad bli därför HOBBY!
Kom hit och visa din egna tolkning av hobbyverksamhet. Vad som gör din fritid sådär lagom meningsfull.
Äääntligen, finns det chans att damma av den pinsamma samlingen av porslinsrävar,
mänskliga hästattiraljer eller radioapparater som gömmer sig längst
in i garderoben tänker du då. Perfekt tänker vi med.
Självklart är det också fritt fram att kommersialisera din ideellt
genererade fritidsverksamhet och avyttra de pinaler du inte längre gillar
eller har användning av. Vi efterlyser också de som vill agera cirkelledare
och dela med sig av sina nördiga expertkunskaper en stund på scen.
Bra tillfälle att inspirera nya hobbykollegor.
Sida vid sida med alla hobbyutövare har vi också vanlig kommersiell loppis
(ja, det går ju faktiskt utan att konkurrera med varandra).
Baren är öppen och i vanlig ordning kommer det att serveras lekmannamässig producerad mat och fika.
Amatörer låt oss förenas på den fria hobbyverksamhetens arena.
Maila loppis@truckstopalaska.se för att reservera bord och/eller en tid på scenen.
I söndags var Primadonnan här och vi satt hela dan och åt
en översaltad potatisgratäng och klippte och klistrade ihop
20 omslag till vår JUL-EP. GRISEN I SÄCKEN.
Det är Matti på syntar, Pontan Torstensson på trummor, mix och inspelning.
Thomas Frank på gitarr och Thomas Markebro som mastrar just nu.
Primadonnan säger att hon är producent. Om detta råder delade meningar.
Inspelningen var mkt smidigt upplagd,
jag ringde Donnan på mobilen från studion när det var dags att spela in
hennes låt. Hon sjöng och förklarade för Ollikainen och Pontan genom luren
hur låten gick, i cajunstil. Killarna fattade genast,
det lät som ett ovanligt svängigt jam på King George.
Thomas Frank visste precis hur man rör sig när man spelar gitarr på ett sånt jam.
Donnan har skrivit en klassisk jullåt som sjungs på både svenska, finska och engelska,
jag har gjort två låtar där jultemat lite mer subtilt kan anas.
Vi har redan fått fyra beställningar på vår jul-cd. Det finns alltså 20 st.
Så kära läsare, var på hugget och beställ innan skivorna ta slut.
Alla omslag är olika, tjugo st grisen i säcken. 100 kr st plus porto om sånt e nödvändigt.
Ta chansen i juletid!
GP:s kulturredaktion testar nya sätt att få liv i sin lucka.
En KULTUR AFTER WORK imorgon 7 December:
”På Dubbel Dubbel Polhemsplatsen i GP-husets foajé den 7 december,
från 16.00 fram till 19.00, spelar GP:s kulturchef Björn Werner,
GP:s kulturredaktör Fanny Wijk och GP:s idé- och kritikredaktör
Victoria Greve skivor back 2 back”
Här på Gbg Nonstop har vi lite svårt att tyda om det är på Dubbel Dubbel eller
GP:s foaje, eller båda delarna.
Efter att GP dödförklarat Gbgs svartklubbskultur förra veckan råder de själva bot
på det stora tomrummet som skapats.
Idag hölls en minnesgudstjänst för anti-poeten Nina Ahlzén som la ut krönikor på Gbg Nonstop, sista gången två dar innan hon valde att ta livet av sig. Hennes kropp är fortfarande inte funnen. Ceremonin var i Masthuggskyrkan. Nadja och jag stod och beundrade utsikten över Göteborg innan vi slank in i kyrkan.
Kalle Ruuth spelade otroligt snygg slidegitarr och jag kunde inte annat än att svänga loss lite i kyrkbänken. Många höll små tal och läste dikter. Bland annat Ninas dotter som sjöng med en späd oförställd vackert klingande röst. På slutet fick man gå fram, tända ett ljus och säga adjö till Nina. Jag tände ljuset, tittade på ett foto föreställande Nina och hörde mig själv
– Vi fortsätter!
Tre st personer som varit engagerade i Gbg Nonstop har dött inom loppet av ett år. Vår dödsstatstik är ganska hög. Men två tredjedelar lever fortfarande. Inte bara lever, lever intensivt!
GBG NONSTOP MANIA
Ännu en gång får vi tacka Nina för hennes ord och engagemang, och bästa Nina – VI FORTSÄTTER!
Poeten Louise Halvardsson var också i kyrkan, hon skrev till Nina
Kanske hade hon levt längre om det inte funnits speglar sätt att mäta lycka på
Vi kan vara inuti varandras kroppar men inte tränga in i någons knoppande tankar
När livet blänker till kan det tolkas som en solstråle ett knivblad eller ett mynt som tappat sitt värde
Hon kommer aldrig mer att gömma sig för kameran men det blixtrar fortfarande om hennes poesi.
varför inte ge den du tycker om ett presentkort på en eller två eller tio skalpakupunktur-behandlingar hos Tony/Shi Xing Xue, en sann mästare från Kina.
https://www.bokadirekt.se/places/hälsovägen-23552
Prylar gör oss inte lyckliga, men en god hälsa är allt!
Så har vi kommit till le grand finale. Vilken artist hade nåt att ge 2018 enligt GBG NONSTOP red?
Primadonnan från Hisingen/ Lena Junoff vår lady extraordinär tycker att ZARAH LARSSON var bäst. Hon ger ingen vidare förklaring. Primadonnan hälsar att hon har lyssnat en gång på Zarahs låt men hon minns ej hur den gick. Men hon ska lyssna på den en extra gång.
Stefan Falck rocknrollpoeten och twittraren säger THÅSTRÖM. Hans senaste platta CENTRALMASSIVET är det bästa han har gjort. Den släpptes 2017 men den är bäst 2018 och kanske också 2019.
Chawki säger EXORCIST GBG. Torstensson, Vesslan och fantomen TIMO LUNDGREN ångar fram utan nåd. Ollikainens Franska Trion singelssläpp Blod på våra händer får också kosmiska hurrarop från Chawki. Och Arnaud Rebotinis remix av Smalltown Boy som var temat på en lysande erotisk gayrulle 120 slag i minuten. Annars blev de mest Bowie, Iggy, Talking Heads och Louis Armstrong WE HAVE ALL THE TIME IN THE WORLD FOR LOVE som vanligt. Och KICK OUT THE JAMS att inte förglömma. Wayne Kramer turnerar världen runt med ett nytt MC5 för att fira skivans 50-årsjubileum. Som alltid är det 70-åringarna som rockar överlägset bäst. Kramer och co avslöjade exklusivt för GBG NONSTOPS Chawki att det är ZUMBA, frijazz och jointar som håller deras form.
Lördagen den 22 december kl. 19 ska Tomas Halling ha en julshow på Crippas Café. Att det blir en väldigt speciell Julshow är det inte svårt att lista ut. GBG NONSTOP gjorde hembesök hos Halling för att mjölka honom på info om julshowen och annat spännande. Att det pågick full aktivitet där hemma var lätt att se, all sorts prylar överallt på ett inspirerande sätt. Vi slog oss ned i varsin fåtölj med tekannan påfylld.
– Ska du börja att berätta lite om din julshow?
– Ja, det var kul, jag fick ju den av Crippa på Crippas
café. Jag var inbjuden att showa på en Kalle Sändare-kväll där. Då tyckte
Crippa att nu måste du komma hit och göra en egen show och så blev det så. Han gillade alla mina konstiga figurer – Det
här är ju jättesjukt, sa han. Så på så sätt.
– Är det en typisk julshow du ska göra nu då?
– Hehehehe! Nej, det
blir det inte, det blir en OJUL-show. Det blir crazyvarité. Jag kallar det för varieté
nu för tiden istället för performance, revy eller cabaret. Jag tycker om namnet.
Det blir massa crazysketcher och sånger av olika slag. Mina egna konstiga
sorters texter. Som jag blandar med improviserade sketcher och sånger. Det ska
bli improviserade julsånger har jag tänkt.
– Du har ju jobbat i många år nu och utvecklat mer och mer din egna stil och dina egna tekniker. Har du lust att berätta lite om hur du jobbar?
– Det ska både vara fritt och skrivet, förut var det mycket
improvisation men nu blandar jag det. Men det ska behålla den här leken väldigt
mycket. Kunna släppa på normer man bara kan. Det ska inte riktigt gå att
förvänta sig vad det ska va. Men det ska ändå va nummer, inte bara flyta ut i
en improvisation och se var den tar vägen, håller den inte BYT och så gå in i
nåt annat. Så att det blir en rutschkana av det, TJOFF man glider i väg så här
som en liten våg varenda gång va. Jag har ju hållit på mkt med
improvisationsmusik och sånt men kände alltid att tar det inte vägen nånstans
då ska man bara byta, det tuggas för mkt och det vill jag komma bort ifrån och
så älskar jag cabaret och varieté. Det behöver ju inte vara poänger och
gapflabb och sånt. Det kan gärna bli helt tyst när man kör ett skämt. Det gör
ingenting. Ändå behålla denna SORT eller vad man ska säga. Blandningen av att
det är nästan helt obegripligt och det kan va begripligt också, åsså kan man
varva det med musik och nån slags humor. Det är sången, musiken och komiken och att locka fram
skrattet och att förundras som är det mest viktiga i mina föreställningar.
– Du jobbar ju oerhört mkt med scenografi också.
– Ja, det är jätteviktigt tycker jag, det kände jag alltid
när jag jobbade med musik, det var nåt som saknades. Jo, man ska ta på sig
nånting. Jag vill alltid göra det som när man är liten och springer in i
garderoben och klä ut sig, att behålla den lite lekgrejen. Rekvisitan är
jätteviktig för mig, jag är lite pryltokig där
en promille av Hallings rekvisita
– Hur jobbar du fram din rekvisita och dina kostymer?
– Oftast ett namn, det kommer ett namn på nån figur. Gungus-näbbad
Bubbelstrålfink. En av mina figurer, jag tyckte det lät roligt. Så ritade jag
den. Jag gör dem som små teckningar eller ritar dem och sen tänker jag – Den
här ska jag bygga. En karaktär, den som ligger bakom dig, diskhandskfrisyren
och äggskägget. Jag satt här nere på en restaurang för länge sen med flera
andra, jag bara bubblade där och så sa jag – Man skulle ha äggskägg och
diskhandskar som frisyr. Åsså var det en terapeut där som sa – Nu räcker det.
Då blev jag lite triggad, nähä du, den här ska jag gå hem och göra. Lite så kan
det också va. Man säger nåt till någon när man sitter och pratar och det kan ge
upphovet till att göra karaktären. Det är jättespännande, det bara finns där,
har alltid funnits, på nåt sätt.
– Du jobbar ju en del med återvinningsmaterial, kan man säga.
– Jag hittar mkt. Jo det är nästan bara det ibland alltså. Man går på gatan och kan hitta grejer. En gång skulle jag göra en karaktär och ha en sköld, eller en rustning. Så skulle jag gå till Slottskogen, bortigenom där och så ligger det en jättestor NAVKAPSEL från en jättestor lastbil och den var ju precis vad jag skulle ha. Jag polerade upp den sen, jättesnygg, sådär silverartad. När man tänker på en figur, då kommer grejerna asså. Det är jättemysko. Man behöver inte springa och köpa dyra material. Ibland gör jag det, som bubbelplast tex. Det var lite svårt att hitta det, som inte är spräckt då va, det hittar man ju oftast – emballage.
– Så ofta när du är ute och promenerar så letar du aktivt efter jobbmaterial.
– När man är igång med en föreställning är det så. Och det dyker upp.
– Nu när du gör julshowen, var det nåt du hade planerat eller blev du ombedd att skapa en julshow.
– Nja, jag blev tillfrågad att köra en show, åsså blev det nu i december och då blev det en julshow av det. Så det var lite oplanerat att det skulle va en julshow, men det tycker jag bara är roligt. Lite sådär att man ger sig på det heligaste. Julen är ju så himla helig och så kommer det in alla möjliga konstiga figurer och sjunger och pratar om allt möjligt. Det kanske blir en improviserad julkrubba, kom jag på nu.
Tomas Halling och Stefan Falck när de var med i TV-serien Café Succé.
– Har du nåra speciella idoler?
– Ja det har man ju, Povel Ramel är ju en stor, har alltid vart och kanske lite mer än Hasse & Tage. Den engelska varieté teaterstilen, inte direkt Monty Pyton, men lite åt det hållet. Det vältaliga men ändå crazy. Inte för intellektuellt. men gärna att det börjar ramla saker och sådär.
– Finns det nån nutida artist i Sverige som har den knorren ?
– Jag tror att han Dorsin har lite av det. Jag tycker att han är varm. Han har musiken, det lite crazy och samtidigt tänkvärda texter och det kommer mysko saker ur honom. Inte de här Grotesco. Det är en helt annan genre. Men just Dorsin, jag gillar honom. Finns det nån mer tro? Ja, Robert Gustavsson,naturligtvis. Galenskaparna.
-Har du nån manager, eller ?
-Nä, jag skulle behöva det. Jag vill utomlands och spela. En stor längtan att komma till England. Frankrike. Det skulle va jättekul. Jag är på gång dit.
– Hur skapar du de perfekta förutsättningarna för dig själv, att va så fri som möjligt i din konst? Har du nån speciell diet?
– Vad menar du? Diet?
– Ja om du äter nån speciell mat för att bli mer kreativ? Eller har du nåt sätt som hjälper dig att va fri och skapande.
– Nä, det har jag inte faktiskt.
– Det kommer naturligt?
– Ja, det gör det. En sak har jag lärt mig. Att vara mätt. Det är väldigt viktigt för mig. Att inte va nån lidande konstnär. Den kan jag inte. Jag måste vara mätt och belåten. Jo, ordentlig frukost, det är viktigt. Sova ordentligt. Ja, då finns det lite knep. Jo, det är sant jag la ju om lite här, fick så ont i magen av kaffet. Opererades också och i samband med det kom det massa jobbigt. Plötsligt bara magen dör liksom. Bort med kaffet, börja äta havregrynsgröt, det gör jag varje dag, magen har kommit igång jättefint. En riktigt bra frukost är havregrynsgröt och havredryck, inte MJÖLK. Sen kan jag gå igång. Jag äter regelbundet. Väldigt viktigt. När man i uppe i nåt blir det så hett bakom pannan och det är inte bra. Man måste va mätt och ha vilat. En normal rytm.
– Tro eller spirituell strävan, finns det såna element i det du håller på med?
– Ja, det finns det. Det jag framför ska roa, underhålla, det ska finnas en STOR dos av glädje i det, det är inte alltid lätt att uppbåda det automatiskt, då undviker jag ämnen. Jag undviker tex personangrepp, våld, sex. Undviker de ämnena. Inget sådant. Det låter som att man inte gör nånting. Allt ska bara vara upplevelse helt enkelt.
– Du tänker att de ämnena stör den äkta glädjen?
– Ja de gör de. Det får man vara väldigt bra på. Jag är inte bra på de ämnena. Jag kan inte plöja igenom en tidning med allt elände för att vaska fram det där skämtet.
– På vilket sätt tänker du ett sex stör den fina känslan då?
– Det är ett laddat ämne, va. Man får göra det på rätt sätt om man ska göra det, va. Att man antyder lite på ett skojigt sätt, det kan man alltid göra, för vi gillar ju det…Det är ju en del av oss. Man har ju såna känslor. Idag använder många sex i media på ett väldigt negativt sätt. Man använder könsord tex, Va ska man säga det för, alla vet väl va de har där nere, så att säga.
– Du har det ju ganska stökigt här hemma, är det också viktigt för skapandet?
– Nä, det är det inte riktigt, det blir så när man precis ska ha en föreställning. Då är det en ateljé, en verkstad, köket är ju bara fullt avgrejer. Sen städar jag bort det så fort det går. Så att det blir ett hem igen. Så jag har det inte såhär alltid. Det går inte riktigt. Man måste andas.
– Du jobbar alltid hemma eller?
– Ja, jag har ingen lokal.
Jag har inte råd.
– Vill du ha en lokal eller trivs du med att jobba hemma?
– Nja, jag skulle vilja ha en lokal. Det hade vart kul. Jag kan ju inte spela trummor här eller trombon. Jag spelar trombon ibland här, har sordinen, tut tut tut, lite grann sådär, kör i munstycket, så va. Gitarr kan man ju spela, men man kan ju inte hålla på å traggla för mkt, så jag skulle vilja ha en lokal. Där man har allting.
– Får jag lov att fråga om shamanism? Du har ju hållit på med det i många år…hur många år?
– Ja, det har vart sen slutet av 90-talet, tror jag. Nu använder jag det mest för personligt bruk. Förut hade jag lite kurser, lärde ut grunderna i så kallad själsresa. För att man ska kunna få kraft, healing och rensning eller va det nu är, va. Och jag upptäckte ju faktiskt där sången ihop med trumman. Det kommer jag göra på julshowen. Då ska jag köra shamantrumma. För jag hittade ett isbjörnshuvud. Då blir det schamanistisk isbjörnstrumning. Det är ju inget konstigt med det. Det är ju bara roligt.
– Eftersom du har hållit på med shamanism så många år blir det väl en naturlig del av det du håller på med? Du kanske har hållit på med det så länge att du inte ens tänker på det?
– Bra att du säger det för att egentligen ska de här små föreställningarna vara som en ceremoni, kan man säga. Det låter högtravande.Men en rolig sådan. Där man plötsligt flyger iväg och ger sig in i en annan värld, för det är ju det man gör när man shamaniserar. Då går man ju in i andra världar för att hämta kraft, för att hämta glädje, för att få reda på var själen har tagit vägen, Oj, där borta va den, jag måste få tillbaka detta. Och det får man ju tillbaka när man sjunger, dansar, när man roar sig utan de där hemska ämnena. Det är en liten poäng i att inte använda det.
– Så föreställningarna är reningsbad då, ett sätt att återfinna sig själv?
– Ja, man återfinner sig själv och inom shamanismen har man dräkter, man tar på sig hjorthorn ochman tar på sig djurgrejer åsså här va. Bara för att va i kontakt. Och när jag tar på mig de här så blir det att man får kontakt. Jag har alltid undrat,varför har jag så mkt huvudbonader?
– Är det känselspröt eller tentakler då?
– Ja det är det. Man förändrar sig utseendemässigt och mentalt. Lämnar den vanliga världen för att gå in i en annan värld. För att få information.
– Och det gör man genom huvet?
– Ja det är mkt så. Man reser genom träd upp genom kronor eller ner genom rötterna.
– Finns det människor som kommit till dig efter showen och känt sig pånyttfödda?
– Det är lite så. Det var en kvinna som var på en grej när jag höll på och höll på och kom in i en improvisation, hon hade haft problem med bröstkorgen med mkt slem. Hon skrattade så mkt att det bara kom upp alltihop. Det bara löste sig. Spänningarna släppte. Det är lite vitsen, att släppa på prestigen, släppa på allt det där högtravande. Men att det ändå är ett djupt allvar i botten, för det är det.
Halling tar fram isbjörnshuvudet & shamantrumman
– Känner du att den typ av strävan kan kollidera med denna typen av värld, där man ska tänka mkt på karriär och pengar och berömmelse. Är man inte berömd är man inte bra, tjänar man inte pengar så är man inte bra. Har du fått slåss med det?
– Ja, senast idag. Jag har varit arg här idag. Det är jättesvårt. Speciellt när man är i en sån situation att man går på socialbidrag. Och när man ska slussas ut och ska ha en lön. Senast idag fick jag säga att pengar är inte min drivkraft. Det är det jag GÖR, och blir då genast arrogant behandlad. Är pengar socialbidrag då är det skämmigt, men är samma pengar lön då är det accepterat. Det är därför shamanism tex är så viktigt, man öppnar andra delar. Vad är värt nånting egentligen?
– Tror du att själen är hotad på jorden just nu?
– Ja, så är det, men som jag har lärt mig av det shamanska, den försvinner ju inte, den försvinner bara om man tror det. Den går bara och gömmer sig. Den går till ett ställe där det är lite bättre just nu. Om den är där för länge, det är då det börjar bli lite svajigt. Om man märker att det är så, får man hämta tillbaka sig. Det är stor fara just nu, men man ska inte bli orolig för det går alltid att reparera.
– Underbart! Jag känner att vi har knutit ihop säcken, vad känner du?
Även en göteborgare längtar bort ibland, särskilt nu
när grådiset ligger som ett tungt dasslock över hela landet. Men vart går
färden? Vi kikar närmare på vart folk från västkusten helst och helst inte
spenderar sin semester.
Sommaren 2018 skämde bort oss med ca 30
grader varmt i fyra månader, och detta har fått många att nu sätta ner foten.
Vi accepterar inte längre att det går vecka efter vecka utan att se skymten av
solen, och många känner sig även ganska säkra på att nästa sommar istället
kommer att bli ett enda långt regninferno för att väga upp. Så då drar vi
härifrån.
Ett resmål som 2015 låg på en
andraplats men nu har backat kraftigt på listan av göteborgarnas favoriter är
Antalya i Turkiet.
Oroligheterna i landet gjorde ett tag att många svenskar överlag ställde in
sina resor, men den svenska kronans fall mot euron gör att Turkiet sakta
men säkert börjar återskapa sina tidigare glansdagar som svenskresmål.
Den negativa
utvecklingen för Antalya har gjort att trycket på de andra resmålen ökat, vilket
pressar upp priserna på de klassiska destinationerna. Så för att hitta billigare
resor bör man titta bortom topplistan. Grekland till exempel har många resmål
som är lite mer okända än Kreta och Rhodos, men är precis lika vackra. Till exempel
Thassos, Lesbos, Tilos Parga, Zakynthos och Halkidiki.
Mindre populära resmål
I en SIFO-undersökning
som gjordes inför 2018 ställdes frågan vilket land man aldrig
skulle resa till. Göteborgarna var här rörande eniga. Förutom tidigare nämnda
Turkiet, låg sen Egypten och Ryssland i topp, tätt följt av Indien och faktiskt
Thailand som en lite förvånande bubblare.
Undersökningen
visade också att skepsisen till dessa destinationer ökar ju äldre vi blir, och
tydligast var detta gällande just Thailand, som ratas mest av äldre resenärer.
Det som skiljer
göteborgarna från resten av Sverige är att de är mer skeptiska till Thailand än
till Indien, och det var även fler göteborgare som ställde sig osäkra till
vilket land de inte vill resa till.
Politik påverkar mest
Turkiet väljs i
första hand bort för att landet känns oroligt och har en vacklande politik.
Samma sak gäller för Egypten, där det finns en stark oro för terrordåd och
liknande. Ryssland ratas på grund av landets ledare och synen på HBTQ-rörelsen.
När det gäller Indien handlar det mest om rädsla för magsjuka, tillsammans med
landets generella kvinnosyn, och anledningen till att Thailand knep en ganska hög
plats på icke-listan är för att det anses ha blivit för exploaterat.
Men var du än
väljer att resa kan det vara bra att känna till var kunskapen är som lägst
(Kan-nada) och var köttet är som billigast (Ko-rea).
I december 2018
beslutades det att statligt ägda Casino Cosmopol ska betala en sanktionsavgift
på 8 miljoner kronor till Lotteriinspektionen. Casinot har brustit i sitt arbete
med att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism på samtliga
granskade områden. Det inkluderar casinot i Göteborg.
Lotteriinspektionen
utförde sin granskning över en sjumånadersperiod som sträckte sig från 1
januari till 31 juli 2018. Myndigheten fann ett antal allvarliga och
systematiska brister i flera olika områden. Risken att casinot kan ha använts
för penningtvätt av kriminella anses vara stor. Bristerna fanns i punkterna:
rutiner för att motverka risk, riskbedömning av kunder, affärsförbindelser och
åtgärder för kundkännedom, skyldighet att neka transaktioner och dokumentation.
En spelare
spenderade till exempel 99 000 kronor på en slotmaskin under en kväll och
gjorde en vinst
på 20 000 kronor. Casinot dokumenterade inte dessa transaktioner och kunde bara visa
summorna till myndigheten efter att de hade sett på övervakningskamerans
inspelningar. Att transaktioner inte dokumenteras var ett återkommande problem
enligt Lotteriinspektionen.
Casino Cosmopol kan stängas ner vid
årsskiftet
Casino Cosmopol
är ett dotterbolag till det statligt ägda Svenska Spel AB. Eftersom Sveriges
regering har monopol på pengaspel fram till 1 januari 2019 har enbart statligt
ägda casinon kunnat bedriva pengaspel i landet. 1999 beslutade regeringen att
sätta upp fyra internationella casinon i Sverige; Göteborg, Malmö, Stockholm
och Sundsvall. Casino Cosmopol i Göteborg som finns i Stora Tullhuset vid Packhusplatsen
får 350 000 gäster varje år. Casinot har cirka 430 anställda och deras vinst
har gått rakt in i statskassan.
Spelmonopolet
byts ut till ett licenssystem vid årsskiftet. Det innebär att statligt ägda
casinon försvinner och andra spelbolag får vara verksamma i landet. Flera
casinon som är listade på CasinoWings.se kommer till exempel att vara
reglerade av Lotteriinspektionen och följa det svenska regelverket. På grund av
den ändrade spellagen måste Casino Cosmopol och Svenska Spel AB ansöka om en
licens, precis som andra spelbolag som vill erbjuda pengaspel inom Sverige.
Lotteriinspektionen
säger att Casino Cosmopol måste korrigera samtliga brister som rapporten visar
för att deras ansökan ska beviljas. Ansökan måste ha med en beskrivning av de åtgärder som planeras för att bolaget ska följa
penningtvättregelverket. Den 4 december lämnade Casino Cosmopol in sin ansökan
om licens, men på grund av bristerna är det osäkert om deras ansökan kommer att
godkännas.
Till Helsingborgs
Dagblad säger Casino Cosmopols VD:
– Jag önskar att
jag kunde garantera att vi får licens men det
kan jag såklart inte. Vi
kommer nu släppa allt vi har
och jobba stenhårt för att korrigera bristerna som
rapporten visar, säger vd:n Per Jaldung.
Stora Tullhusets framtid är oklar
Blir casinot utan
licens får åtminstone casinodelen av Casino Cosmopol stängas ner i det anrika
Stora Tullhuset. Stora Tullhuset är en del av Göteborgs rika historia och det
byggdes 1867 efter arkitekt Frans Jacob Heilborns ritningar. Arkitekten ritade
även Exercishuset vid Heden. När svenskarna emigrerade till Amerika avgick
Amerikabåtarna härifrån och alla emigranter passerade Stora Tullhuset för att
få emigrantkontrakten stämplade. På grund av det var Stora Tullhuset ofta den
sista svenska byggnaden som emigranterna passerade på sin utresa. Byggnaden
fungerade som ett tullhus fram till 1973. Förutom Casino Cosmopol finns idag museet
Emigranternas Hus med butik och ett kontor i byggnaden.
Om Casino Cosmopol inte får sin licens är det oklart vilken verksamhet som kan
ta över fastigheten. Ett casino som har fått beviljad licens kan givetvis komma
att ta över, men Casino Cosmopol kan välja att fortsätta med underhållning och
mat utan spel på menyn.
i
